Metallen kopplas som anod (pluspol) i en elektrolytisk cell som innehåller koncentrerad syra. Vid strömgenomgång bildas på ytan ett skikt av reaktionsprodukter vars tjocklek varierar med ytans struktur. Poleringseffekten erhålls genom att utstickande partier upplöses snabbare än omgivande material på grund av lokalt lägre resistans.