Elisabet Hermodsson debuterade som diktare 1966 med den experimentella bild–diktsamlingen Dikt-ting. I sin genombrottsbok, Mänskligt landskap, orättvist fördelat (1968) visar hon upp ett brett humanistiskt, politiskt och socialt engagemang och en kristen grundsyn. Hennes synsätt återspeglades i de civilisationskritiska essäerna i Rit och revolution (1968). Därefter spelade visan