emigration
emigration (latin emigraʹtio ’utvandring’, av eʹmigro ’utvandra’), utvandring. En emigrant (utvandrare) är en person som flyttar från en större politisk enhet
(21 av 149 ord)Den europeiska utvandringen till Amerika
Den stora europeiska emigrationen till Amerika, som kulminerade under 1800-talets andra hälft och 1900-talets början, brukar kallas historiens största folkvandring. Den började i liten skala redan efter Columbus upptäckt av Amerika 1492. Följande hundraårsperiod kom den helt övervägande utvandringen från Pyreneiska halvön, och bosättningen skedde främst i Mellan- och Sydamerika. Först under 1600-talet kom den transatlantiska utflyttningen från Väst- och Nordeuropa igång, starkt kopplad till aktiviteterna inom olika handelskompanier. Utvandringen till de första engelska kolonierna i Virginia och New England-området
(80 av 697 ord)Utvandringen från Sverige
Den svenska utvandringen påverkades liksom den övriga europeiska framför allt av konjunkturförändringar i hemlandet och i Amerika. Även om en viss emigration skedde från Sverige under åren före 1850 kan man notera en första samlad utvandring vid 1850-talets mitt. En för den framtida utvecklingen viktig pionjärutvandring ägde då rum främst från södra delen av Kronobergs län, södra Östergötland, Hälsingland, östra Dalarna och Karlskoga bergslag, områden som senare hade en hög utvandring.
Nödåren vid 1860-talets slut orsakade en första större utvandringsvåg
(80 av 1117 ord)