Empedokles framstår i traditionen som en självmedveten posör med stora later. Han var på en gång diktarfilosof, undergörare och politiker. Hans förkunnelse har religionsfilosofiska inslag i pytagoreisk anda. Han räknar med själavandring och behov av reningar. Men framför allt har han – mot bakgrunden av Parmenides tänkande – utvecklat naturfilosofiska