Den anses innebära en direkt gudskännedom (latin cognitio dei experimentalis) eller en sammansmältning med den synliga tillvarons bakomliggande översinnliga, gudomliga verklighet. Denna upplevelse, som av mystikern själv uppfattas också som en kunskapsakt, åtföljs av en känsla av befrielse, outsäglig frid, lycksalighet och allomfattande kärlek. Inom hinduismen är upanishadmystikens formel