entelekiʹ (grekiska enteleʹcheia ’förverkligande’, ’fullkomning’), inom filosofin term härstammande från Aristoteles, som vid beskrivningen av naturliga ändamålsstyrda processer använde den för att beteckna att tinget genom sin form eller natur redan i förväg ”bär sitt mål inom sig” även om det ännu inte är förverkligat – så som t.ex. ett ekollon i sig bär ekens alla egenskaper.