Erik Johan Stagnelius
Stagneʹlius, Erik Johan, född 14 oktober 1793, död 3 april 1823, författare; sonson till en bror till Johan Stagnell. Erik Johan Stagnelius föddes som prästson på Öland. Fadern blev 1810 biskop i Kalmar. Stagnelius studerade först i Lund, sedan i Uppsala, och avlade kansliexamen 1815. Han blev samma år anställd vid ecklesiastikexpeditionen i Stockholm. Under långa perioder av tjänstledighet vistades han i Kalmar. Ohälsa ändade hans
(66 av 470 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
Skrifter, utgiven av Sällskapet Erik Johan Stagnelii vänner (
1993–);
S. Bergsten,
En Stagneliusbibliografi (
1965);
F. Böök,
Stagnelius: Liv och dikt (
1954);
J. Ellerström m.fl. (utgivare),
Femton röster om Stagnelius (
2010);
Paula Henrikson,
Dramatikern Stagnelius (
2004);
G. Hägg,
I Världsfurstens harem: Erik Johan Stagnelius och hans tid (
2007);
R. Lysell,
Erik Johan Stagnelius: Det absoluta begäret och själens historia (
1993);
S. Malmström,
Studier över stilen i Stagnelius’ lyrik (
1961);
Anders Olsson,
Vad är en suck? En essä om Erik Johan Stagnelius (
2013);
J.O. Ullén,
Erik Johan Stagnelius (
2003).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
Erik Johan Stagnelius.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/erik-johan-stagnelius