Ernest Borgnine fick under några år på grund av sitt utseende mest spela skurk – bland annat den sadistiske Fatso i ”Härifrån till evigheten” (1953) – men visade med sin känsliga (och Oscarsbelönade) gestaltning av den blyge och ensamme slaktaren i ”Marty” (1955) att han ägde ett bredare register.