Ernst Jandls experimenterande lyrik, till exempel Hosi-Anna (1966) och Selbstportrait des Schachspielers als trinkende Uhr (’Självporträtt av schackspelaren som drickande klocka’, 1983) har haft stor genomslagskraft, inte minst genom hans förmåga att recitera dikterna och få fram det verklighetsnära, milt kritiska och humoristiska språket. Även i diktsamlingen Peter