K. ägnade sig främst åt musikteori och presenterade utförliga forskningsresultat kring Bachs, Bruckners och Wagners musik. Med utgångspunkt i Schopenhauer och Freud såg han musiken som uttryck för undermedvetna processer eller som resultat av den psykiska energins rörelser, därav det av honom lanserade begreppet energetik.