Ernst Neizvestny uppmärksammades på 1960-talet som dissidentkonstnär i Sovjetunionen. Han hade hårda konfrontationer med det sovjetiska konstetablissemanget och med regeringschefen Chrusjtjov; han sågs som den ledande motståndaren till den sovjetiska akademismen. Själv arbetade Neizvestny med monumentaliserande bilder som utgick från den mänskliga gestalten, en berättande konst med starkt sexuella energier.