erytroleukemi
erytroleukemi, en form av akut leukemi, kännetecknad av svårt störd utmognad och samtidig okontrollerad tillväxt i första hand av de celler i benmärgen som svarar för bildningen av röda blodkroppar, erytrocyter.
Svåra störningar förekommer också i bildningen av andra celler i benmärgen (granulocyter och trombocyter). Bland symtomen dominerar svår blodbrist, infektions- och blödningsbenägenhet. För behandling, se leukemi.
Information om artikeln
Källangivelse
Nationalencyklopedin, erytroleukemi. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/erytroleukemi (hämtad 2025-03-29), NE Nationalencyklopedin AB