När självbeteckningen evangelisk utvecklades till att bli lika med ”[allmän]protestantisk” och därmed innefattade även reformerta kyrkor började man på lutherskt håll markera sin egenart med tillägget ”-luthersk”. Generellt möter detta språkbruk i större omfattning först under 1800-talet. En aktuell användning av dubbeltermen återfinns i lag (1982:942) om Svenska kyrkan, 1§: