existentialism (av existens), en modern livstolkning som uppstått i gränslandet mellan filosofi, diktning och religion. Den utgör ingen avgränsad skola. Utmärkande för existentialisterna är snarare vissa gemensamma tankemotiv och problem än sättet att utföra motiven och lösa problemen. Augustinus, Pascal och Dostojevskij brukar utpekas som anfäder, men avgörande impulser utgår framför allt från den danske diktarfilosofen och teologen Søren Kierkegaard. När Kierkegaards skrifter före och efter första världskriget översattes till tyska och franska, påbörjades den Kierkegaardrenässans som utgör den moderna

(80 av 1214 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Thure Stenström

Litteraturanvisning

H.J. Blackham, Six Existentialist Thinkers ( 1952);
R. Jolivet, Les doctrines existentialistes de Kierkegaard à J.-P. Sartre ( 1948);
P. Lübcke (utgivare), Vår tids filosofi ( 1987);
Th. Stenström, Existentialismen. Studier i dess idétradition och litterära yttringar ( 1966);
Th. Stenström, Existentialismen i Sverige: Mottagande och inflytande 1900–1950 ( 1984);
M. Warnock, Existentialism ( 1970).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, existentialism. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/existentialism