feministisk litteratur

Enligt den grundläggande definitionen är det möjligt att karakterisera romaner som Victoria Benedictssons ”Fru Marianne” (1887) eller Margaret Mitchells ”Gone with the Wind” (1936; ”Borta med vinden”) som feministiska. Men parallellt kan litteraturen också sedan länge uppvisa en mer uttalad och idémässigt underbyggd feministisk

Liberalismens jämställdhetstankar ledde under 1800-talet till en växande proteströrelse mot kvinnans underordnade ställning i samhället. I USA hölls den första kvinnokonferensen i Seneca Falls 1848 och i Storbritannien bildades på 1850-talet den informella organisationen Ladies of Langham Place. Samma växande strömning avsatte nu allt fler spår i litteraturen, där kvinnliga författare började skildra kvinnor som självständiga individer med egna mål och ambitioner. I Frankrike gick pseudonymen George Sand

1930-talets depression, de totalitära politiska rörelsernas landvinningar och därefter andra världskriget medförde ett minskande utrymme för fortsatta normförändringar och en påtaglig reaktion mot vad många betraktade som en moralupplösande utveckling. Först efter krigsslutet inleddes gradvis den ”andra våg” av feminism i västvärlden som nådde sin aktivistiska kulmen under 1970-talet. De viktigaste teoretiska verken var Simone de

Som en underavdelning till den feministiskt inriktade skönlitteraturen kan man se de verk som velat skildra och bidra till acceptansen för lesbiska relationer. Här brukar Radclyffe Halls åtalade och under en tid i Storbritannien förbjudna ”The Well of Loneliness” (1928; ”Ensamhetens brunn”) framhållas

• Författare:
• John-Henri Holmberg