Fenicien
Feniʹcien, Fenikien, benämning på forntida konglomerat av stadsstater i sydöstra medelhavsområdet.
(11 av 34 ord)Historia
De litterära källorna till Feniciens historia är huvudsakligen sekundära (egyptiska, assyriska, hebreiska, grekiska och romerska). Undantagen utgörs av ett antal feniciska inskrifter, samt prästen Sanchuniathon, som sägs ha beskrivit Feniciens historia och mytologi ca 1200 f.Kr. Hans verk, som skall ha översatts till grekiska av Filon från Byblos, har gått förlorade men är kända genom
(55 av 387 ord)Befolkning
Fenicierna var av etniskt heterogent och omtvistat ursprung; det feniciska språket var
(12 av 83 ord)Språk och skrift
Feniciska var ett nordvästsemitiskt språk som talades i Fenicien och dess kolonier. Språket är dokumenterat i en stor mängd inskrifter, varav den äldsta (på kung Ahirams sarkofag
(27 av 191 ord)Religion
Feniciens religion är huvudsakligen känd genom inskrifter, som dock endast till en mindre del har
(15 av 105 ord)Handel och kolonisation
De litterära källorna beskriver fenicierna som skickliga konsthantverkare, sjömän, pirater och kvinnorövare, men framför allt som oförvägna handelsmän, utforskare av nya områden samt kolonisatörer. Orsaken till de feniciska städernas välstånd står att finna i jordbrukets goda avkastning, tillgången på cederträ samt en successivt växande exportmarknad. Purpurfärgade ylle- och
(48 av 341 ord)Konst och arkitektur
Fenicisk konst är bäst känd utanför Fenicien, t.ex. genom gravfynd från Etrurien och framför allt från Cypern. Där har magnifika kammargravar från 700- till 500-talen f.Kr. grävts ut (bl.a. i Salamis och Tamassos). Gravfynden omfattar bl.a. rikt dekorerade kandelabrar och seldon i brons, skygglappar av elfenben, praktfulla smycken m.m. Små snidade elfenbensfigurer (kvinnohuvuden och -figurer, diande kalvar, sfinxer, palmetter
(59 av 421 ord)