Feniʹcien, Fenikien, benämning på forntida konglomerat av stadsstater i sydöstra medelhavsområdet.

(11 av 34 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historia

De litterära källorna till Feniciens historia är huvudsakligen sekundära (egyptiska, assyriska, hebreiska, grekiska och romerska). Undantagen utgörs av ett antal feniciska inskrifter, samt prästen Sanchuniathon, som sägs ha beskrivit Feniciens historia och mytologi ca 1200 f.Kr. Hans verk, som skall ha översatts till grekiska av Filon från Byblos, har gått förlorade men är kända genom

(55 av 387 ord)

Befolkning

Fenicierna var av etniskt heterogent och omtvistat ursprung; det feniciska språket var

(12 av 83 ord)

Språk och skrift

Feniciska var ett nordvästsemitiskt språk som talades i Fenicien och dess kolonier. Språket är dokumenterat i en stor mängd inskrifter, varav den äldsta (på kung Ahirams sarkofag

(27 av 191 ord)

Religion

Feniciens religion är huvudsakligen känd genom inskrifter, som dock endast till en mindre del har

(15 av 105 ord)

Handel och kolonisation

De litterära källorna beskriver fenicierna som skickliga konsthantverkare, sjömän, pirater och kvinnorövare, men framför allt som oförvägna handelsmän, utforskare av nya områden samt kolonisatörer. Orsaken till de feniciska städernas välstånd står att finna i jordbrukets goda avkastning, tillgången på cederträ samt en successivt växande exportmarknad. Purpurfärgade ylle- och

(48 av 341 ord)

Konst och arkitektur

Fenicisk konst är bäst känd utanför Fenicien, t.ex. genom gravfynd från Etrurien och framför allt från Cypern. Där har magnifika kammargravar från 700- till 500-talen f.Kr. grävts ut (bl.a. i Salamis och Tamassos). Gravfynden omfattar bl.a. rikt dekorerade kandelabrar och seldon i brons, skygglappar av elfenben, praktfulla smycken m.m. Små snidade elfenbensfigurer (kvinnohuvuden och -figurer, diande kalvar, sfinxer, palmetter

(59 av 421 ord)

Medverkande

  • Cecilia Beer
  • Helmer Ringgren
  • Jan Retsö

Litteraturanvisning

The Phoeniciens (utställningskatalog från Palazzo Grassi, Venedig; engelsk översättning 1988);
M. Gras m.fl., L’Univers phénicien ( 1989);
E. Gubel (utgivare), Les Phéniciens et le monde méditerranéen ( 1968);
D. Harden, The Phoenicians ( 1962);
S. Moscati, The World of the Phoenicians (engelsk översättning 1968);
S. Segert, A Grammar of Phoenician and Puric ( 1976).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Fenicien. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fenicien