Klassisk är Aristoteles definition av människan som ett ”förnuftigt djur”. Den dominerande filosofiska människobilden har varit dualistisk: människor har både en biologisk sida, ofta identifierad med kroppen, och en sida som går utöver det biologiska, ofta identifierad med själen eller åtminstone med de ”högre” själsförmögenheterna. Man har gärna tänkt sig