Finland, stat i Nordeuropa; 338 145 km2, varav 34 526 km2 vatten, 5,6 miljoner invånare

(15 av 98 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Inledning

Finland kan indelas i kustlandet, sjöplatåregionen och Lappmarken, vilket till övervägande del är ett höjdområde i norr. Kustlandet täcks av bördiga sediment som har bildats på havsbottnen. Efter inlandsisens

(29 av 204 ord)

Administrativ indelning

Finland är administrativt indelat i sex regioner med var sitt regionförvaltningsverk

(12 av 49 ord)

Natur

(1 av 1 ord)

Växt- och djurliv samt naturskydd

Finland, de tusen sjöarnas land, hör tajgan till. De milsvida skogarna domineras av tall, gran och björk med inslag av asp, gråal, rönn och sälg. I de södra, kustnära delarna finner man även sydligare inslag som ek, lind, lönn, bergalm, vresalm, ask och hassel. Förutom de många sjöarna är landet rikt på våtmarker (myrar och högmossar, i norr palsmyrar), varav dock många utdikats.

Floran påminner mycket om norra Sveriges. Enstaka växter som är ovanliga eller saknas här är vida utbredda

(80 av 916 ord)

Terrängformer och berggrund

Finland kan från topografisk synpunkt indelas i tre större regioner: kustlandskapet, den inre sjöplatån och höglandsområdet.

Kustlandskapet sträcker sig från den sönderbrutna kustlinjen upp till 130 km in i landet med breda kustslätter som är under 20 m ö.h. Kustslätterna är till största delen täckta av tjocka lager leror, i synnerhet norr om Finska viken. I Österbotten beror terrängens jämnhet också på förekomsten av det här relativt välbevarade subkambriska peneplanet. Landytans svaga lutning mot havet ger upphov till vidsträckta skärgårdar. Särskilt stor utbredning

(83 av 816 ord)

Klimat

Finland tillhör den kalltempererade, fuktiga klimatzonen (se klimat: Jordens klimat) och landets norra och östra delar har en klar lokalkontinental prägel. Medeltemperaturen för februari ligger

(25 av 173 ord)

Språk

Finland är officiellt tvåspråkigt. Nationalspråken är finska och svenska (se finlandssvenska och finlandssvenska dialekter). Cirka 290 000 personer (5 procent) uppger sig som svenskspråkiga. Genom

(25 av 160 ord)

Befolkning

Med undantag för en period med stora födelsetal efter andra världskriget

(11 av 59 ord)

Bakgrund

Under 1800-talet bodde ännu största delen av befolkningen på landsbygden, och Finland var ett helt agrart samhälle. I slutet av 1800-talet började dödligheten att minska kraftigt, medan nativiteten började sjunka först i början av 1900-talet. Detta innebar att befolkningen ökade kraftigt och att en stor grupp jordlösa

(47 av 328 ord)

Dagens situation

Den genomsnittliga befolkningstätheten i Finland är 16 invånare per km², men de regionala skillnaderna är stora. Största delen av befolkningen är koncentrerad till de södra och

(26 av 184 ord)

Religion

Om finsk religion före kristnandet, se finsk-ugriska religioner.

Den traditionella uppgiften att kristendomen förts till Finland genom Erik den heliges korståg (ca 1155) kan starkt betvivlas, oavsett frågan om själva korstågets historicitet. Arkeologiska fynd visar att kustbefolkningen tidigare nåtts av kristendomen. Redan från 1000-talet finns exempel på kristet gravskick, och tecken tyder på att enstaka kyrkor uppförts vid 1100-talets början. En del kristna grundord i finskan (för kors, präst, bibel med flera) kan härledas från ryskan och tyder på en

(80 av 864 ord)

Utbildning

Finland har läroplikt som fullgörs genom att man går ut grundskolan (9 år) eller på annat sätt förvärvar motsvarande kunskap. Det nuvarande grundskolesystemet infördes 1972–77, skollagen reviderades senast 2003.

De första sex klasserna bildar lågstadiet och de sista tre klasserna högstadiet. Sexåringar har rätt till frivillig förskoleundervisning som ordnas t.ex. i daghem eller av skolorna. Den grundläggande utbildningen kan även kompletteras med en ettårig frivillig påbyggnad. På lågstadiet ges undervisningen av klasslärare och på högstadiet av ämneslärare.

Ca 8 % av

(81 av 558 ord)

Sociala förhållanden

Socialskyddssystemet infördes som begrepp i Finland på 1930-talet, trots att olika former av socialskydd existerade redan tidigare. Den viktigaste reformen under det nämnda decenniet byggde på folkpensionslagen av 1937. Den folkpensionslag som ligger till grund för den nyare utvecklingen trädde i kraft 1957. Sjukförsäkringslagen trädde i kraft 1964.

Finland har två pensionssystem som kompletterar varandra: arbetspension, vars storlek beror på hur länge man utfört avlönat arbete, och folkpension, som garanterar en minimipension om arbetspensionen skulle bli för låg. Sedan 2005

(80 av 1044 ord)

Mynt

Under Erik av Pommern började ca 1410 i Åbo en inhemsk myntprägling i valörerna örtug, abo och penning, den sistnämnda präglad som brakteat och utan inskrift men med ett A för Åbo. Åbopräglingen fortsatte under de följande regenterna och efter ett uppehåll under sturetiden återupptogs den sporadiskt under Gustav Vasa.

Under Gustav Vasas regering

(54 av 379 ord)

Ekonomi och näringsliv

Finland har en blandekonomi och hög levnadsstandard. 1995 blev Finland medlem i EU.

2022 stod jordbruket och skogsbruket för cirka 3 procent av BNP, industri och byggverksamhet för cirka 29 procent och tjänstesektorn för cirka 68 procent. Den offentliga sektorn är förhållandevis stor och bidrar med 20 procent till BNP och 25 procent av sysselsättningen.

Efter en kraftig konjunkturnedgång under 1990-talets första hälft hade Finlands ekonomi en stabil tillväxt

(69 av 479 ord)

Jordbruk

Omkring 8 procent av landets yta är brukbar jord. Jordbruket, tillsammans

(11 av 75 ord)

Struktur

De största jordbruksområdena finns vid de västra och sydvästra kusterna samt i mellersta Finland. Ofta bedrivs jordbruk parallellt med skogsbruk. I södra och sydvästra Finland är gårdarnas jordareal i genomsnitt större än skogsarealen,

(33 av 222 ord)

Produkter

Ekonomiskt sett är Finlands viktigaste jordbruksprodukter mjölk och kött (svin, nötkreatur och kyckling). De viktigaste grödorna är korn, havre, vete, potatis och sockerbetor.

Produktionen av

(25 av 173 ord)

Skogsbruk

Ungefär tre fjärdedelar av Finlands landareal är täckt av skog, främst barrskog. Skogen är Finlands

(15 av 103 ord)

Fiske

I Finland utövas fiske i ganska liten skala. En stor del av

(12 av 80 ord)

Råvarutillgångar

I Finland bryts ett stort antal mineral i ett 40-tal gruvor. Huvuddelen av gruvdriften sker i privata bolag, och det statliga ägandet har successivt minskat. Regelverket för mineralexploatering är fördelaktigt samtidigt som gruvbolagen åläggs

(34 av 231 ord)

Energiförsörjning

Energiförsörjningen i Finland baseras till cirka 45 procent på fossila bränslen (olja, gas, kol, torv). Av dessa importeras hela behovet utom

(21 av 147 ord)

Industri

Industrialiseringen, som inleddes i början av 1900-talet, tog fart efter andra världskriget. Industrin byggdes då upp för att landet med industriprodukter skulle kunna betala krigsskadestånd till Sovjetunionen.

Internationaliseringen av den finländska industrin kom i gång först på 1970-talet, varefter utvecklingen har varit snabb. I dag sysselsätter industriföretagens dotterbolag utomlands fler än vad industrin sysselsätter i Finland. Den finländska produktionssektorn kännetecknas av en hög lönenivå, vilket leder till lägre priskonkurrenskraft gentemot andra länder. Därför görs satsningar

(75 av 529 ord)

Utrikeshandel

Finland är en liten och öppen marknad, som är starkt beroende av utrikeshandel. Landet slöt 1961 ett speciellt avtal med EFTA och blev senare fullvärdig medlem. Ett samarbetsavtal slöts 1973 med SEV och ett frihandelsavtal,

(35 av 248 ord)

Turism och gastronomi

Finland har en väl utvecklad turistnäring. Landet har årligen 5 miljoner utländska besökare. Utöver stadsturism i Helsingfors och Åbo, med avsevärda inslag av affärsresenärer, besöker många turister landet för dess vackra natur. Stora delar av landet, främst i norr och i de mellersta delarna består av orörd natur. Bland annat har Finland Europas största

(54 av 385 ord)

Transporter

Största delen (cirka 86 procent) av godstrafiken inom landet går på landsväg. Det allmänna vägnätet har en längd av 78 000 km.

Järnvägarna drivs av det statliga järnvägsbolaget VR (Valtion Rautatiet) och har en banlängd av 5 900

(38 av 257 ord)

Massmedier

(1 av 1 ord)

Internet och mobiltelefoni

Mer än 90 procent av befolkningen har tillgång till internet. De som inte har

(14 av 97 ord)

TV och radio

Finsk TV domineras av tre aktörer, statliga YLE, MTV Media, ägt av svenska Bonniers samt Nelonen Media med finska Sanomakoncernen som ägare.

Totalt

(23 av 162 ord)

Dagspress

Finland är ett av världens tidningstätaste länder med drygt 190 dagstidningar. Finnarna, liksom norrmännen är ett av världens mest tidningsläsande folk. Bara japanerna läser fler tidningar per invånare.

Finlands första tidningar går under samlingsnamnet Åbo Tidningar och gavs ut av sällskapet Aurora 1771–1819 (med undantag av några få avbrott). Den äldsta

(51 av 359 ord)

Veckopress och magasin

Två stora förlag dominerar tidskriftsmarknaden – Sanoma Magazines och Yhtyneet Kuvalehdet.

De två

(13 av 88 ord)

Bok- och förlagsväsen

Som det första tryck som utförts särskilt för Finland brukar räknas den mässbok för Åbo stift, ”Missale Aboense” (1488), som trycktes i Lübeck av Bartholomaeus Ghotan. Det andra – och sista – verk som trycktes för Finland under dess katolska tid är en latinsk handbok för de officierande prästerna, ”Manuale Aboense” (1522). Om en tidigare skriftkultur i Finland vittnar de bevarade pergamentomslagen.

Med Michael Agricola togs boktryckarkonsten i reformationens tjänst.

(70 av 493 ord)

Statsskick och politik

(1 av 1 ord)

Författning

Grundlagen, som trädde i kraft 1 mars 2000 och ersatte 1919 års regeringsform, slår fast att statsmakten ”tillkommer folket, som företräds av riksdagen”. Riksdagen har 200 ledamöter. Redan när fyrståndsriksdagen avskaffades genomförde man enkammarsystem inför det första allmänna valet 1907. Samtidigt beslöt man som första land i Europa att införa rösträtt även för kvinnor. Riksdagen väljs på fyra år (1907–54 var mandattiden bara tre år) med proportionella val (enligt d’Hondts metod, som gynnar stora partier). Väljarna avgör vilka kandidater som

(80 av 622 ord)

Politiska partier

Partiväsendet avviker från mönstret hos Finlands nordiska grannländer i viktiga avseenden. Finlands kommunistiska parti, som grundades i Moskva i augusti 1918 efter de rödas nederlag i 1918 års inbördeskrig, var länge avsevärt starkare än i grannländerna. Partiet var förbjudet 1930–44. Efter vapenstilleståndsavtalet med Sovjetunionen började partiet framträda vid val inom ramen för organisationen folkdemokraterna (egentligen Demokratiska förbundet för Finlands folk, Dfff). Folkdemokraterna fick som mest över 20 procent av rösterna. Organisationen sprack dock på grund av intern oenighet och gick i

(81 av 662 ord)

Politik

Presidentens uppfattning om lämplig regeringsbas var tidigare ofta utslagsgivande. Genom att statschefen hade makten att utse statsminister kunde hen bestämma vilken koalitionsmöjlighet som skulle prövas i första hand. I och med att presidenten genom 1999 års grundlag gått miste om sin roll i regeringsbildningen kan valutgången i kombination med partiernas inbördes relationer nu sägas vara utslagsgivande vid regeringsbildning. Till bilden hör slutligen att ett eller flera mindre partier, bland dem som regel Svenska folkpartiet, nästan alltid varit företrädda i regeringen, oavsett hur

(82 av 934 ord)

Förvaltning och kommuner

Finland var tidigare indelat i län. Länsindelningen hade sitt ursprung i 1634 års indelning av Sverige (inklusive Finland) och reformerades i flera omgångar. Som en del av en ny förvaltningsmodell slopades alla län vid ingången av 2010. Den nya regionala indelningen med sex regionförvaltningsverk motsvarar dock i hög grad den tidigare indelningen i

(53 av 373 ord)

Rättsväsen

Den svenska lagkodifikationen från 1734 är till vissa delar ännu i kraft. Under den ryska tiden låg lagstiftningsarbetet i stort sett nere, men därefter har ett intensivt lagstiftningsarbete ägt rum. Lagar stiftas av riksdagen och stadfästs av presidenten.

Domstolsväsendet

(39 av 275 ord)

Försvar

Sovjetunionens upplösning 1990 innebar en markant förändring i det säkerhetspolitiska läget. Fredsavtalet och vänskaps- och biståndsavtalet med det forna Sovjetunionen sades upp, och Finland blev medlem av EU.

Försvaret bygger på allmän värnplikt om 6–12 månaders tjänstgöring och omfattar (2005) ca 28 000 man. Mobiliseringsbara reserver uppgår till totalt 240 000

(51 av 343 ord)

Litteratur

Finlands litteratur är skriven på tre språk: latin, svenska och finska.

(11 av 32 ord)

Medeltiden

Den latinska Sankt Henriks-legenden från 1200-talet är den äldsta kända litterära

(11 av 34 ord)

1500-talet

Michael Agricola var den förste som skrev och utgav böcker på finska. Han började med

(15 av 106 ord)

1600-talet

Den förste betydande finländske författare som skrev på svenska var Sigfrid Aron Forsius. Han var astronom, naturfilosof, präst och översättare. Hans viktigaste

(22 av 156 ord)

1700-talet

Den första finska diktsamlingen, Gabriel Calamnius’ ”Wähäinen Cocous Suomalaisista runoista” (’En

(11 av 66 ord)

1800-talet

En av de unga män som i början av 1800-talet samlade finsk folkpoesi var Carl Axel Gottlund. Under sin studietid i Uppsala publicerade han två samlingar folkdikter (1818 och 1821) som han hade samlat i Savolax. Några år senare publicerade Zacharias Topelius d.ä. fem häften gamla finska dikter (1822–31), och våren 1828 gav sig Elias Lönnrot ut på den första av sina tolv färder för att samla in folksånger, ordspråk och gåtor.

Johan Ludvig Runeberg, Johan Vilhelm Snellman och Elias

(80 av 695 ord)

1900-talet: finsk och finlandssvensk modernism

Både författare och bildkonstnärer frigjorde sig under 1890-talet från realismen och gick över till den europeiska symbolismen. Man hyllade livsglädjen i stället för den förut besjungna fattigdomen och förnöjsamheten. Eino Leino var den nya riktningens främste representant. Han är också den störste lyrikern i finsk litteratur. Hans diktsvit ”Helkavirsiä” (1–2, 1903 och 1916; ”Helkasånger”) är skriven på Kalevala-meter, men uttrycker en modern livskänsla. Jämnårig med Aho och Järnefelt var Karl August Tavaststjerna, som skrev på svenska. I sina dikter behandlade

(80 av 1398 ord)

Finskspråkig litteratur i slutet av 1900- och början av 2000-talet

Efter den finska litteraturens, både lyrikens och prosans, modernistiska framfart på 1950-talet uppstod nya litterära trender på 1960-talet, för lyrikens del allt från nyenkelheten inom poesin till Jyrki Pellinens anarkistiska uppror mot ett konventionellt, förstelnat språkbruk, Kari Aronpuros strukturalism och Pentti Saarikoskis blandning av stram modernism, retoriska utsvävningar och politiska teman i t.ex. ”Katselen Stalinin pään yli ulos” (1969; ”Jag blickar ut över huvudet på Stalin”). Väinö Kirstinä utvecklade en dadaistisk, surrealistisk och konkretistisk lyrik i

(76 av 542 ord)

Finlandssvensk litteratur i slutet av 1900- och början av 2000-talet

Den finlandssvenska prosans centralgestalter på 1960-talet och årtionden framåt var förutom Christer Kihlman, Ralf Nordgren och Johan Bargum med sina formmedvetna, samhällskritiska verk också Ulla-Lena Lundberg med sina bygderomaner från Åland, Jörn Donners kritiska släktromaner (t.ex. ”Angelas krig”, 1976, och ”Angela och kärleken”, 1980), den mångsidiga Henrik Tikkanen och Märta Tikkanen med sina romaner om kvinnans frigörelse, bland

(58 av 413 ord)

Barn- och ungdomslitteratur

I den finska barn- och ungdomslitteraturen har alltid sagan intagit en stark ställning. Genom Zacharias Topelius etablerades barnlitteraturen som en självständig genre. Hans ”Läsning för barn” (1–8, 1865–96) innehöll

(29 av 201 ord)

Drama och teater

Teatern som institution kom relativt sent till Finland, men det dramatiska agerandet har dock traditioner, som kan ledas tillbaka till riter inom jaktkulturen, schamanistiska ritualer, hedniska bröllops-

(27 av 191 ord)

1700-talet

På 1760-talet började de kringresande teatersällskapen turnera även i Finland, ofta

(11 av 64 ord)

1800-talet

Banden till Sverige kvarstod under 1800-talet. Svenska teatergrupper fortsatte att uppträda, eftersom teatersällskap som rörde sig i de svenska landsortsstäderna ofta utsträckte sina turnéer till Finlands huvudstad.Det ökande teaterintresset krävde dock bekvämare teaterlokaler i stället

(35 av 247 ord)

1900- och 2000-tal

Kaarlo Bergbom, Finska Teaterns (från 1902 Finska Nationalteatern, Suomen Kansallisteatteri) förste direktör, strävade efter att få den dramatiska litteraturens klassiker tillgängliga på finska. Klassikerna (Shakespeare, Molière, Goethe, Schiller), internationell modern dramatik samt nya inhemska realistiska dramer bildade repertoarens stomme. Samarbetet med de inhemska dramatikerna Aleksis Kivi och Minna Canth resulterade i en rik nationaldramatik som uppförs än i dag.

Vid teatern härskade en realistisk–naturalistisk spelstil; olika moderiktningars betydelse för den finländska

(71 av 507 ord)

Finländsk teater i Sverige

Genom invandringen har den starka finländska amatörteatertraditionen under 1900-talet förts över till Sverige. Ett stort antal finskspråkiga och flera

(19 av 129 ord)

Film

Lumière visade film i Helsingfors 1896, men den första spelfilmen som gjordes i Finland, ”Lönnbrännarna”, kom först 1907 och det dröjde till 1920-talet innan det fanns en kontinuerlig filmproduktion. Till stor del berodde det på de ryska myndigheternas censur och inskränkningar av finsk filmproduktion, framför allt vid revolutionsåret 1917. Efter självständigheten bildade Erkki Karu (1887–1935) det första betydande filmbolaget, Suomi-Filmi (1919–65), och producerade en rad fosterländska filmer. Över huvud taget präglas produktionen från starten av att filmerna baseras på inhemsk

(80 av 663 ord)

Konst

(1 av 1 ord)

Medeltiden

Hela det medeltida konstbeståndet är av kyrkligt ursprung. Det består av drygt 800 träskulpturer från främst sydvästra Finland och al secco-målningar i ett 40-tal av de sammanlagt 75 medeltida stenkyrkorna längs syd- och västkusten samt i Tavastland och på Åland. Merparten av materialet härrör från medeltidens slutskede; för måleriet speciellt från tiden 1470–1520. Rent romansk stil finns inte företrädd; bland skulpturen intar dock madonnan från Korpo kyrka, nu

(68 av 479 ord)

Renässans och barock

Reformationen och Gustav Vasas indragning av kyrkans och klostrens egendomar blev ett hårdare slag mot kulturen än i Sverige. Länge förblev kungamakten också den enda uppdragsgivaren för konsten. Detta kan noteras i de första bevarade profana målningarna, väggmålningar från omkring 1530 i portvaktens kammare

(44 av 313 ord)

1700-talet: senbarock, rokoko och gustaviansk stil.

Genom de många krigen undergrävdes utvecklingsmöjligheterna för konsten; i synnerhet seklets första hälft är i mycket en vit fläck i konsthistoriskt hänseende. Stilhistoriskt är också rokokon mycket svagt representerad medan den sengustavianska stilen eller nyantiken är något bättre företrädd. Kyrkan och en nu framspirande

(44 av 313 ord)

1809–1917

Även efter 1809 var Stockholm en populär utbildningsort för Finlands konstnärer. Detta gällde också för de tre förgrundsgestalter som inledde 1800-talets konst. Skulptören Eric Cainberg blev 1813 återbördad till Finland för att utföra sex reliefer för festsalen i det nya huset för Åbo Akademi. Dessa skildrar Kalevala-motiv och historiska motiv, samtidigt som influenser från konstnärens Rom-vistelse slog igenom i formen. Åbo-födde Alexander Lauréus reste 1802 till Stockholm för att studera måleri och stannade där. Även Gustaf Wilhelm Finnberg kom 1806

(80 av 803 ord)

Finlands självständighetstid

Det var betecknande nog under våren 1918, då inbördeskriget rasade i Finland, som Sallinen målade sin mest kända målning, ”Hihuliter”, men därmed var hans nyskapande kraft slut. November-gruppen och Septem upplöstes snabbt, och den unga republikens ledande konstnär blev i stället den självlärde skulptören Wäinö Aaltonen, som i hög grad kom att dominera mellankrigstiden. Förutom denne verkade också en rad andra monumentalskulptörer, som gjorde att speciellt 1930-talet fick ett drag av ”tragikomiskt monumentraseri”. Till dessa hörde Yrjö Liipola, Felix Nylund,

(80 av 722 ord)

Konsthantverk

Det finländska konsthantverket visade under äldre tid en stark stilretardering. Från Vasatiden finns endast ett fåtal föremål bevarade, främst kyrkoinventarier. I profana miljöer var stolar sällsynta ännu på 1600-talet; bland barockmöbler av inhemsk tillverkning – en stor del importerades från Sverige – finns några skåp av förenklad Hamburgtyp. Under Karl XII

(51 av 364 ord)

Arkitektur

(1 av 1 ord)

Förhistorisk tid och medeltiden

De äldsta bostadstyperna i Finland är kåtan med öppen härd och skärmtaket som samlar värmen från en stockeld. Under historisk tid användes dessa ännu som tillfälliga bostäder. Från och med folkvandringstiden spred sig knuttimringen

(34 av 239 ord)

Vasatiden och den karolinska tiden

Som hertig av Finland införde Johan III på 1560-talet renässansidéer i arkitekturen och i bostadsskicket genom sin ombyggnad av Åbo slott. Under Vasatiden uppfördes nya fästningsanläggningar i

(27 av 186 ord)

Frihetstiden och den gustavianska tiden

Efter freden i Nystad anlades en ny gränsfästning, staden Fredrikshamn, som är uppförd enligt fortifikationslärans plan för mönsterstäder som en åttkantig radialstad omgiven av jordvallar. År 1748 påbörjades under

(29 av 204 ord)

Empiren

Finland fick 1811 en egen byggnadsförvaltning, intendentskontoret, med Charles Bassi som chef. C.L. Engel anförtroddes den arkitektoniska ledningen av Helsingfors ombyggande till

(22 av 151 ord)

1800-talets senare del

Verksamhetsområdet för Intendentskontoret (från 1865 Överstyrelsen för allmänna byggnaderna) växte med behovet av institutionsbyggnader som skolor, fängelser, rådhus m.m. E.B. Lohrmann införde en asketisk rundbågestil i den statliga arkitekturen och i kyrkoarkitekturen blev långkyrkan, ofta i tegel och med romanska eller gotiska detaljer, den rådande typen. Gamla testamentet Chiewitz tillämpade lätta träkonstruktioner, gjutjärnskonstruktioner och tegel i industribyggnader och kyrkor. För det nya Vasa ritade Carl Axel Setterberg stadsplanen, de

(69 av 488 ord)

1900-talet och 2000-talet

Förnyelseprocessen kring 1900 började i Finland liksom i andra länder som protest mot den klassiska traditionen. Den internationella jugendstilen fick en stark nationell tolkning. Nationalromantikens kännetecken, asymmetri och expressiva former i sten- och timmerkonstruktion, var likväl ofta nyskapelser som inte kunde hänföras till en verklig nationell tradition. Den klassiska ornamentiken byttes ut mot björnar, ekorrar och barrträn huggna i sten; stor vikt lades vid hantverket. Huvudmoment från denna tid är Tammerfors domkyrka (Lars Sonck, 1906) och konstnärsvillan Hvitträsk (Herman Gesellius,

(80 av 685 ord)

Trädgårdskonst

Trädgårdskonsten fick fäste i Finland relativt sent beroende på bl.a. ett hårt klimat och dåliga ekonomiska förutsättningar. De äldsta planterade lövträd som bevarats är från 1500-talet och finns vid Gerknäs herrgård i Lojo. På 1600-talets slut anlades flera formträdgårdar av vilka dock mycket litet

(44 av 312 ord)

Musik

(1 av 1 ord)

Klassisk musik

Fragment av sakral musik, de äldsta från ca 1100, vittnar om Finlands inlemmande i en västerländsk kulturtradition. Betydelsefull och rikhaltig är sångsamlingen ”Piae Cantiones” (1582), som länge hade inflytande på svensk kyrkosång. Hertig Johans hovhållning i Åbo präglade musiklivet där under 1500-talets senare skede; den tidiga borgerliga musikodlingen spirade t.ex. i hägnet av Musikaliska Sällskapet, verksamt från 1790.

Åbo förlorade sin betydelse under 1800-talets första hälft, och tyngdpunkten inom Finlands musikliv försköts till Helsingfors, storfurstendömets nya metropol. Med den tyskfödde

(80 av 566 ord)

Folkmusik

Karakteristiskt för den finska folkmusiken är att den innehåller två tydligt separata åldersskikt. Till den äldre, instrumentala delen hör femsträngad kantele, stråkharpa och olika blåsinstrument som användes vid vallgång. Kantelens prototyp var urholkad ur ett enda trästycke (gran, fura, asp), och stämdes enligt det diatoniska pentakordet. Till vokalmusikens äldsta skikt hör runosången och gråtkvädet.

Runosångens tillkomst torde kunna dateras till tiden före vår tideräkning. Grunden i den runometriska versen är den trokéiska fyrtaktingen. Parallellism och allitteration förekom rikligt, medan

(79 av 559 ord)

Populärmusik

Efter första världskriget trängde jazz och tysk schlager ut den gamla spelmansmusiken. På 1930-talet uppstod en inhemsk s.k. dragspelsjazz, vars populäraste representant var Dallapé-orkestern. Samtidigt blev också swingmusiken populär. Den viktigaste orkestern var Rytmi-Pojat, vars centralgestalt var sångaren och trumpetaren Eugen Malmstén (1907–93). Under 1940- och 50-talen var bebop, swing och mainstream på modet. Till de populäraste orkestrarna hörde Olli Hämes (1924–84) och Erik Lindströms (1922–2015) ensembler.

Vid denna tid föddes också den finska tangon, som var väl anpassad

(79 av 559 ord)

Dans

Dans som konstform började inte utvecklas i Finland förrän vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. De flesta nu kända folkdanser samlades in vid denna tid samt efter första världskrigets slut. Lyckligtvis finns äldre fragment bevarade med traditioner ända från medeltiden, t.ex. de då populära ”caroles” som dansades av alla samhällsklasser över hela Europa.

Då det gäller folkdansen är det viktigt att man skiljer mellan tre klart avgränsade regioner: den svenskspråkiga kusten, de ortodoxa områdena i

(77 av 546 ord)

Folkkultur

Det länge agrart präglade Finland kan i fråga om den traditionella landsbygdskulturen indelas i ett västligt och ett östligt kulturområde, med en på 1600-talet stabiliserad gräns från Kymmene älv vid Finska viken till trakten av Uleåborg vid Bottenviken. Västliga (starkt dominerande) och östliga element observeras främst i den materiella kulturen, men även i folkloren. Bosättningshistoriskt handlar det här om en gräns mellan en från sydväst expanderande finsk och från sydöst kommande karelsk (ortodox) befolkning. Expansionen ledde till att obebyggda ödemarker

(80 av 622 ord)

Sport

Ishockey är den största publiksporten i Finland. De finska ”lejonen” har vunnit VM för herrar två gånger och landet har ett flertal andra OS- och VM-medaljer för både herrar och damer.

(31 av 218 ord)

Förhistoria

(1 av 1 ord)

Mesolitisk tid (7300–4200 f.Kr.)

Finlands äldsta stenåldersfynd tillhör den mesolitiska suomusjärvikulturen. Den äldsta boplatsen, Ristola i Lahtis, med ett flintinventarium med motsvarigheter

(18 av 123 ord)

Neolitisk tid (4200–1500 f.Kr.)

Under tidig- och mellanneolitisk tid (cirka 4200–2000 f.Kr.) tillhörde Finland den kamkeramiska kulturkretsen, som är utbredd från Norra ishavet i norr till Wisła i söder och Ural i öster (se kamkeramisk kultur). Boplatser med runda hyddbottnar och rikt utrustade gravar, färgade med rödockra, uppträder i Finland såväl vid

(48 av 336 ord)

Bronsåldern (1500–500 f.Kr.)

De två kulturområden som kan iakttas under stenålderns slut framträder också under bronsåldern. Förbindelserna mellan kustzonen och Skandinavien förstärktes, medan

(20 av 137 ord)

Järnåldern (500 f.Kr.–1150/1300 e.Kr)

Boplatser från den förromerska järnåldern (fram till Kr.f.) finns över hela landet. Vid kusten mellan östra Nyland och södra Österbotten, på insjöplatån samt norr om Ule älv finns olika, karakteristiska keramikgrupper. Inom en sydlig grupp, vars lerkärl kan härledas ur kustens bronsålderskeramik, vann jordbruksnäringarna snabbt insteg som ett supplement till fångsten, något som även gäller en grupp på insjöplatån. Järn utvanns ur sjö-

(63 av 443 ord)

Historia

(1 av 1 ord)

Landet

Finlands öden under historisk tid har präglats av landets ställning mellan öst och väst, i statligt avseende mellan å ena sidan Sverige, å andra sidan Novgorod, storfurstendömet Moskva, kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen. I religiöst avseende har Finland befunnit sig på gränslinjen mellan den västliga, katolska, senare lutherska kyrkan och den ortodoxa kyrkan, i geopolitiskt, ekonomiskt och kulturellt avseende mellan Stockholm och Sankt Petersburg/Leningrad. Även om det västliga inflytandet dominerat och Finland tidigt inlemmades i den västliga kultursfären har gränsställningen och

(80 av 629 ord)

Folket

Tidigare daterade forskningen invandringen av finnar från söder och sydost till århundradena kring vår tideräknings början, men i dag räknar man med en betydligt längre befolkningskontinuitet med inslag från öst och väst. Genom den svenska invandringen på 1100- och 1200-talen uppstod sammanhängande svenska bosättningsområden längs kusten i Österbotten, Egentliga Finland och Nyland, och en språkgräns framträdde som fram till 1800-talet var relativt stabil.

(63 av 450 ord)

Medeltiden

Finland omnämns första gången på svenska runstenar och i ryska krönikor från 1100-talet. Finland inlemmades i det svenska riket genom erövringståg. Traditionellt räknar man med tre korståg. Det första, vars historicitet är osäker, ska i mitten av 1100-talet ha företagits till sydvästra Finland av Erik den helige och den engelskfödde biskop Henrik av

(53 av 376 ord)

Perioden 1523–1809

Under 1500-talet ökade Finlands betydelse inom riket. Genom Gustav Vasas förvaltningsreformer knöts slottslänen och fögderierna i Finland närmare kronan. Krigen mot Ryssland, som med längre eller kortare avbrott pågick ända till freden i Stolbova 1617, gjorde Finland till ett viktigt basområde. Konflikterna hade fortsättningsvis sin grund i de stridiga tolkningarna av Nöteborgsfreden. Efter en serie gränsintermezzon utbröt krig 1555. Det avslutades på gamla villkor med freden i Moskva 1557, som dock lämnade gränsfrågan öppen.

I mitten av 1500-talet genomfördes en

(80 av 996 ord)

Storfurstendömet 1809–1917

Genom freden i Fredrikshamn i september 1809 avträdde Sverige sex län, som inte bildade en politisk, ekonomisk, eller förvaltningsmässig enhet men som blev det efter föreningen med Ryssland. Redan före fredsslutet hölls från mars till juli en lantdag i Borgå där Alexander I i huvudsak reglerade relationerna till sina nya undersåtar.

Det ryska riket utgjorde vid denna tid ingen enhetsstat utan var sammansatt av folk och områden med egna lagar och särförvaltning. Det var sålunda inte exceptionellt att storfurstendömet Finland

(80 av 2090 ord)

Första republiken 1918–39

Republiken Finland stabiliserades under perioden från självständighetsförklaringen till freden i Dorpat (Tartu) 1920 under former som kom att prägla decennierna fram till andra världskriget, en tid som ibland kallats första republikens tid.

Den ryska bolsjevikregeringen, Sverige och Frankrike erkände självständigheten i början av 1918, men i Finland fanns fortfarande omkring 40 000 man ryska trupper och den ryska östersjöflottans enheter i Helsingfors. Bolsjevikregeringen var ovillig att dra tillbaka dessa trupper då kriget fortfarande pågick, men på borgerligt håll fruktade man att

(81 av 1119 ord)

Andra världskriget

Finland drogs in i andra världskriget som en följd av överenskommelsen mellan Tyskland och Sovjetunionen (Molotov–Ribbentrop-pakten) i augusti 1939. Vid de sovjetisk–finländska förhandlingar som från oktober 1939 fördes i Moskva krävde Sovjetunionen en gränsförskjutning på Karelska näset och arrendering av Hangö eller öar utanför Hangö udd mot territoriell kompensation i Östkarelen. Finland avvisade kraven dels eftersom man av militära och psykologiska orsaker inte ansåg sig kunna acceptera landavträdelser, dels för att man inte trodde

(74 av 525 ord)

Efterkrigstiden

Fram till fredsslutet övervakades förhållandena i Finland av en allierad kontrollkommission under generalöverste Andrej Zjdanov. Krigsskadestånden, som erlades i varor, tvingade fram en utbyggnad av industrin, särskilt metallindustrin, som senare kunnat finna avsättning för sina produkter på exportmarknader i öst och väst. Placeringen av den förflyttade befolkningen skedde genom en omfattande jordreform, som i sina huvudprinciper kunde bygga på mellankrigstidens kolonisation och som medförde uppkomsten av en mängd nya småbruk.

Fredsavtalet fastslog en övre gräns för de olika vapenslagen i

(80 av 906 ord)

Integration med Västeuropa

I förhållande till väst skedde under 1990-talet en snabb integration. EEA (European Economic Area)-avtalet mellan EG och EFTA undertecknades i maj 1992, men då hade Finland redan inlämnat sin ansökan om medlemskap i EG i mars 1992. I mars 1994 undertecknades ett preliminärt avtal med EG och detta förordades i oktober samma år av 56,9 procent av de röstande i en rådgivande folkomröstning. Finland blev medlem av EU från början av 1995. Finland har

(74 av 517 ord)

Medverkande

  • Alf Björnberg
  • Anders Jönsson
  • Anneli Asplund
  • Asko Salokorpi
  • Bertel Tingström
  • Brita Malmer
  • Britt Tunander
  • Carlhåkan Larsén
  • Dag Widman
  • Edward Wilhelm Andersson
  • Eeva Maija Viljo
  • Elisabeth Nordgren
  • Eva Nordlinder
  • Guy-Erik Isaksson
  • Göran Andersson
  • Hanna-Leena Helavuori
  • Hans Albin Larsson
  • Harry Järv
  • Håkan Attius
  • Ingemar Breithel
  • Jan von Konow
  • Johan Warell
  • Jonas Gruvö
  • Karl Erik Gustafsson
  • Kenneth Jonsson
  • Krister Wahlbäck
  • Lars-Gunnar Larsson
  • Lauri Karvonen
  • Lulli Svedin
  • Låtta Skogh
  • Magnus Sylvén
  • Max Engman
  • Michael Tapper
  • Monica Nyholm
  • NE-redaktionen (uppdatering)
  • Nils Storå
  • Per Arne Tjäder
  • Per Beskow
  • Per Söderberg
  • Peter A. Sjögren
  • Peter Bohlin
  • Raija Kärkkäinen
  • Rolf Nummelin
  • Sven Behrens
  • Ted Bjarme
  • Thomas Lundqvist
  • Thorbjörn Andersson
  • Torsten Edgren
  • Tove Janson Borglund
  • Tytti Soila
  • Ulf Arvidsson

Litteraturanvisning

Allmänt:
E. Allardt, Samhället Finland: Omvandlingar och traditioner (1985).
Terrängformer:
H. W:son Ahlmann (utgivare), Norden i text och kartor (1976);
H. Smeds, ”Finland”, i A. Sømme (utgivare), A Geography of Norden (2:a upplagan 1968).
Berggrund:
G. Gaál & R. Gorbatschev, ”An Outline of the Precambrian Evolution of the Baltic Shield” Precambrian Research 1987;
A. Simonen, ”The Precambrian in Finland” Geological Survey of Finland Bulletin 1980;
A. Simonen, Berggrundskarta över Finland: Skala 1:1 000 000, Geological Survey of Finland (1980).
Växt- och djurliv:
Fauna Fennica (1947–77);
J. Lid, Norsk, svensk, finsk flora (1985);
P. Rassi & R. Väisänen, Threatened Animals and Plants in Finland (1987).
Religion:
P.G. Lindhardt, Våra nordiska syskonkyrkor genom tusen år (1985);
V. Purmonen, Orthodoxy in Finland (1981);
O.D. Schalin (utgivare), Här restes Kristi kors (1955).
Numismatik:
L.O. Lagerqvist, Svenska mynt under vikingatid och medeltid (ca 995–1520) samt utländska mynt (ca 1140–1565) (1970);
P. Sarvas, ”Ein neuer zweiseitiger Münztyp des Königs Erich von Pommern in Turku (Åbo)”, Nordisk Numismatisk Årsskrift 1981;
P. Sarvas, ”Die mittelalterlichen Brakteaten von Turku (Åbo)”, Numismatiska Meddelanden 1989.
Massmedier:
Karl Erik Gustafsson, Dagspressens situation i Norden (5:e upplagan 1990);
T. Steinby, Finlands Tidningspress (1963);
P. Tommila (utgivare), Suomen Lehdistön Historia 1–7 (1985–88).
Bok- och förlagsväsen:
C.-R. Gardberg, Boktrycket i Finland 1–3 (1948–73);
E. Häkli (utgivare), Boken i Finland (1988);
G.E. Klemming & J.G. Nordin, Svensk boktryckerihistoria 1483–1883 (1883, jubileumsutgåva 1983);
H. Nohrström, Förlagsverksamheten i Finland: 1 Tiden intill Finska förlagsföreningens stiftande 1858 (1933);
O. Zweygbergk, Om bokförlag och bokförläggare i Finland (1958).
Litteratur:
B. Hellman & C. Zilliacus (red.), Tio finlandssvenska författare (1986);
B. Holmqvist, Modern finlandssvensk litteratur (1951);
O. Hormia, Den finska litteraturens historia fram till 1917 (1982);
R. Koskimies, Elävä kansalliskirjallisuus 1–3 (1944–49);
M. Kuusi & L. Honko, Sejd och saga (1983);
K. Laitinen, Finlands litteratur (1988);
S. Linnér (red.), Från dagdrivare till feminister (1986);
M. Mazzarella, Från Fredrika Runeberg till Märta Tikkanen (1985);
V. Tarkiainen, Finsk litteraturhistoria (1950);
P. Tarkka, K. Laitinen & S. Willner, Författare i Finland (1983);
Th. Warburton, Åttio år finlandssvensk litteratur (1984).
Film:
P. Cowie, Finnish Cinema (ny upplaga 1990);
J. Hillier (utgivare), Cinema in Finland (1975).
Konst:
I. Racz, Skatter ur Finlands konst och kultur 3, 4, 5 (1967–69);
S. Ringbom (utgivare), Konsten i Finland: Från medeltid till nutid (2:a upplagan 1987).
Konsthantverk:
U. Hård af Segerstad, Finskt konsthantverk (1968);
E. Kruskopf, Finlands konstindustri (1989);
T. Poutasuo (utgivare), Finnish Silver (1989);
I. Rácz, Skatter ur Finlands konst och kultur 2, 4, 5 (1963, 1967, 1969).
Arkitektur:
S. Ringbom (utgivare), Konsten i Finland från medeltid till nutid (2:a upplagan 1987).
Musik:
I. Arnio, K. Karjalainen & V. Melanko (utgivare), Music of Finland (2:a upplagan 1983);
Å.L. Granholm, Finnish Jazz (1974);
M. Heiniö, Vår tids finländska tonsättare och deras bakgrund (1986);
M. Kuusi & L. Honko, Sejd och saga (svensk översättning 1983);
M. Vainio, Musik och musikliv i 1900-talets Finland (1981).
Dans:
Dancing in Finland utges regelbundet av The Dance Council of Finland.
Folkkultur:
I. Talve, Suomen kansankulttuuri (1990);
L. Virtanen, Suomalainen kansanperinne (1988).
Förhistoria:
T. Edgren m.fl., Suomen historia 1 (1984);
M. Huurre, 9000 vuotta Suomen esihistoriaa (1979);
E. Kivikoski, Finlands förhistoria (svensk översättning 1964).
Historia:
Y. Blomstedt, Suomen historia 1–8 (1984–88);
M. Engman, Lejonet och dubbelörnen: Finlands imperiella decennier (2000);
M. Engman & D. Kirby (utgivare), Finland: People, Nation, State (1989);
E. Jutikkala, Bonden i Finlands historia (1963);
E. Jutikkala & K. Pirinen, Finlands historia (svensk översättning, ny upplaga 1982);
D.G. Kirby, Finland in the Twentieth Century (1979);
M. Klinge, Runebergs två fosterland (1983);
U. Lindström & L. Karvonen (utgivare), Finland: en politisk loggbok (1987);
O. Manninen (utgivare), Finland 1917–1920 1–3 (1993–95);
Henrik Meinander, Finlands historia: Linjer, strukturer, vändpunkter (2006);
M. Norrback (utgivare), Finlands historia 1–4 (1992–1999);
Tapani Suominen & Anders Björnsson (utgivare), Det hotade landet och det skyddade: Sverige och Finland från 1500–talet till våra dagar: Historiska och säkerhetspolitiska betraktelser (1999);
P. Tommila (utgivare), Suomen kultuurihistoria 1–3 (1979–82);
S. Zetterberg (utgivare), Suomen historian pikkujättiläinen (1987).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Finland. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/finland