Förhistoria
Mesolitisk tid (7300–4200 f.Kr.)
Finlands äldsta stenåldersfynd tillhör den mesolitiska suomusjärvikulturen. Den äldsta boplatsen, Ristola i Lahtis, med ett flintinventarium med motsvarigheter
(18 av 123 ord)Neolitisk tid (4200–1500 f.Kr.)
Under tidig- och mellanneolitisk tid (cirka 4200–2000 f.Kr.) tillhörde Finland den kamkeramiska kulturkretsen, som är utbredd från Norra ishavet i norr till Wisła i söder och Ural i öster (se kamkeramisk kultur). Boplatser med runda hyddbottnar och rikt utrustade gravar, färgade med rödockra, uppträder i Finland såväl vid
(48 av 336 ord)Bronsåldern (1500–500 f.Kr.)
De två kulturområden som kan iakttas under stenålderns slut framträder också under bronsåldern. Förbindelserna mellan kustzonen och Skandinavien förstärktes, medan
(20 av 137 ord)Järnåldern (500 f.Kr.–1150/1300 e.Kr)
Boplatser från den förromerska järnåldern (fram till Kr.f.) finns över hela landet. Vid kusten mellan östra Nyland och södra Österbotten, på insjöplatån samt norr om Ule älv finns olika, karakteristiska keramikgrupper. Inom en sydlig grupp, vars lerkärl kan härledas ur kustens bronsålderskeramik, vann jordbruksnäringarna snabbt insteg som ett supplement till fångsten, något som även gäller en grupp på insjöplatån. Järn utvanns ur sjö-
(63 av 443 ord)