flabellum
flabeʹllum (lat., ’solfjäder’, ’fläkt’, diminutivform av flaʹbrum ’vindfläkt’), benämning på solfjäder eller vifta, ursprungligen avsedd att ge svalka och/eller att jaga bort flugor och andra insekter med.
Redskapet är känt i äldre högkulturer och vann tidigt insteg i den kristna kyrkans liturgi. I östkyrkan förekommer det fortfarande inom biskopsliturgin och har där blivit en symbol för kerubim, men i väst upphörde bruket av flabellum vid medeltidens utgång. I stort format har flabellum också utgjort ett värdighetstecken vid
Information om artikeln
Källangivelse