flerkörighet
flerkörighet, tyska Mehrchörigkeit, italienska coro spezzato, användandet av två eller flera, i rummet oftast åtskilda ensembler (vokala eller instrumentala) som ömsom kontrasterar mot varandra, ömsom samverkar.
Flerkörighet blev ett viktigt inslag i barockens musikaliska praktstil, som grundlades främst i Venedig under 1500-talets senare hälft och som på tyskspråkigt område introducerades av framför allt Michael Praetorius och Heinrich Schütz.
Information om artikeln
Källangivelse