franska revolutionen
franska revolutionen, de politiska omvälvningar i Frankrike 1789–99 varunder kungamakten och
(11 av 15 ord)Bakgrunden
Den gamla samhällsordningen, l’ancien régime, med en absolut kungamakt och feodala institutioner, hade under 1700-talet blivit alltmer föråldrad och ineffektiv. Skatterna var orättvist fördelade både klassmässigt och regionalt. Den jättelika statsapparaten hade blivit ett självändamål för en privilegierad ämbetsmannaklass. Skillnaderna mellan hovets och högadelns slösaktiga lyxliv och
(47 av 329 ord)Generalständerna (2 maj–8 juli 1789)
I början av maj 1789 tog kungen i Versailles emot de tre stånden. De sammanträdde i början var för sig.
(20 av 140 ord)Den konstituerande nationalförsamlingen (9 juli 1789–30 september 1791)
Händelserna i Versailles blev signalen till politiska aktiviteter både i huvudstaden och landsorten. I Paris stormade en folkmassa den gamla fästningen Bastiljen för att komma åt dess vapenförråd (14 juli). I städer som Strasbourg, Lyon och Rouen togs den municipala regeringen över av de revolutionära. På landsbygden spred sig under sommaren en omfattande och tidvis våldsam rörelse (la Grande Peur): i fruktan för kringströvande (mest inbillade) rövarband samlade sig bönderna i följen,
(72 av 510 ord)Den lagstiftande församlingen (1 oktober 1791–20 september 1792)
Den lagstiftande församlingen samlades i ett klimat präglat av politisk misstro och folklig vrede över det oförändrat dåliga försörjningsläget. En grupp republikanska politiker med säte i jakobinklubben och med viss förankring i departementet Gironde kom på våren 1792 i regeringsställning. Trots sin motsättning till
(44 av 309 ord)Konventet (21 september 1792–26 oktober 1795)
Frankrike var nu hotat både utifrån och inifrån. Nationalkonventets dödsdom över Ludvig XVI (”medborgare Capet”) och hans avrättning 21 januari 1793 gjorde att Storbritannien, Nederländerna och Spanien sällade sig till den unga republikens fiender. I mars utbröt de kontrarevolutionära oroligheter bland bönderna i västra Frankrike (Vendéeupproret) som snart skulle utveckla sig till ett blodigt inbördeskrig. Större delen av den gamla officerskåren och flera regementen hade anslutit sig till emigranterna vid Rhen. För att bemästra alla dessa svårigheter
(77 av 549 ord)Direktoriet (26 oktober 1795–10 november 1799)
Under denna långa period var huvudaktören den franska armén snarare än det revolutionära folket. Politikerna fick träda tillbaka för generalerna, och händelsernas centrum försköts från
(25 av 172 ord)Historiografi
Revolutionen har länge i historieskrivningen beskrivits som en övergång från feodalism till borgerlig kapitalism. Det var de liberala historikernas uppfattning redan på 1820-talet, och det var den
(27 av 189 ord)