Thorsson var en av socialdemokratins och fackföreningsrörelsens första och skarpaste agitatorer. Som föräldralös vid nio års ålder fick han en bristfällig skolgång. Med energi och begåvning kunde han ändå avancera till arbetarrörelsens och statens högsta poster. Han tillhörde socialdemokratiska partistyrelsen från 1889 och blev tidigt något av Hjalmar Brantings ställföreträdare