fuga
fuga (italienska, egentligen 'flykt', av likabetydande latin fuʹga; ordet uppkommet för att beteckna att temat uppträder på olika ställen i de skilda stämmorna), kontrapunktisk musikform där oftast 3–4 stämmor uppträder i tematiskt strängt reglerade imitationsstrukturer (genomföringar) omväxlande med friare polyfona avsnitt (mellanspel).
Det existerar ingen schematisk ”normalfuga”, men man kan peka på ofta förekommande element. Den första, inledande genomföringen kallas ofta fugans exposition. I den presenteras temat, dux, som oftast är allenarådande, över grundtonartens tonika och besvaras av comes, en transposition av temat till dominanten, ofta med småförändringar som håller
Information om artikeln
Medverkande
Tore Eriksson
Källangivelse