Pabsts filmer under Weimarrepubliken präglades av socialt engagemang och en vilja till uppgörelse med borgerlig skenmoral och dekadans, som i Den glädjelösa gatan (1925), Die Büchse der Pandora och Tagebuch einer Verlorenen (båda 1929), de två senare med Louise Brooks i huvudrollen. Samhällskritiken var också tydlig i