gerundium
geruʹndium (lat., till geʹro ’utföra’), grammatisk term för en infinit verbform med substantivisk funktion och böjning.
Gerundium används i latinet i stället för infinitiv när den syntaktiska funktionen kräver oblikt kasus, t.ex. (ars) amandi (genitiv) ’älskandet(s konst)’, docendo (ablativ) ’genom att undervisa’. Också i andra språks grammatik (t.ex. engelska, ryska) används termen gerund(ium) om verbformer som till funktionen erinrar om den hos latinets
Information om artikeln
Källangivelse