M. sökte sig bort från den klassiska italienska 1800-talsoperans musikstil och tillhörde de italienska tonsättare som närmade sig den centraleuropeiska musiktraditionen, influerad av bl.a. Debussy, Stravinsky och Janáček. M. förenade i sina verk impressionistiska drag med uttalad expressionism. Hans breda produktion omfattar bl.a. elva symfonier (1933–69), sex pianokonserter (1934–64), kantater