Ännu på 1450-talet anknöt han till bysantinsk tradition, men ca 1460 tog han intryck av Andrea Mantegnas grafiska stil. Han utvecklade sin lyriska egenart där två typer av altartavlor dominerar. I den ena är madonnan ensam med barnet, och landskapet uppvärderas och anpassas till deras melankoliska samvaro. I den andra återfinns madonnan