grammofon (modern bildning av grekiska graʹmma ’skrivtecken’ och phōnēʹ ’ljud’; möjligen egentligen en omkastning av sammansättningslederna i fonogram), skivspelare, anordning för mekanisk eller mekano-elektrisk reproduktion av ljud medelst en skivformig bärare.

Grammofonen patenterades 1887 av tysken Emile Berliner och

(39 av 273 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Inspelning

Under grammofoninspelning roterar originalskivan i en speciell svarv, och en gravernål matas sakta från ytterkanten mot centrum så att den skär ett spiralspår i skivytan. Gravernålens skarpslipade kant ger spåret en rätvinklig V-formad profil. Inspelningsljudet samlas med ett horn och får påverka ett membran, som sätts i vibration. Rörelsen överförs med en hävstång

(53 av 374 ord)

Avspelning

För avspelning placeras skivan på den med konstant fart roterande skivtallriken i ett grammofonverk. En svängbar tonarm bär i sin ände avspelningsnålen, som placeras i spåret och med sin rundade spets kommer att följa gravyrens sidoutslag.

(36 av 251 ord)

Medverkande

  • Johan Liljencrants

Litteraturanvisning

Audio Engineering Society (utgivare), Disc recording (1981);
J. Bellander, Grammofonavspelning i teori och praktik (1955);
K.B. Benson (utgivare), Audio Engineering Handbook (1988);
M. Rossi, Acoustics and Electroacoustics (1988).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, grammofon. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/grammofon