Grönt, som etymologiskt hänger samman med verbet gro, har fått symbolisera det spirande och växande, både i naturens årscykel och i människolivet, liksom till exempel i medeltidens minnesång den spirande kärleken. Därifrån är steget inte långt att förknippa grönt med ungdomlig oerfarenhet; jämför uttryck som ”gröngöling”.