Lukács fick tidigt rykte om sig som framstående essäist på både ungerska och tyska. Hans genombrottsverk var Die Seele und die Formen (’Själen och formerna’, 1911) där han, inspirerad av bl.a. Kierkegaard, utvecklade en subtil konstsyn och sitt förakt för vardagligt, borgerligt liv. I Budapest blev han en centralgestalt