hejduk
heʹjduk (tyska Heiduck ’betjänt i ungersk dräkt’, av ungerska haidúk (pluralis) ’stråtrövare’), ursprungligen benämning på en ungersk stam i Transsylvanien, känd för sin ovilja att böja sig under främmande herrar.
Från 1500-talet försvarade stammen gränsen mot det osmanska riket. Ett särskilt hejdukväsen växte fram på Balkanhalvön, och i hela Sydosteuropa blev hejduk samlingsterm för rövarband, som bl.a. bekämpade de turkiska makthavarna. Hejduk var även namn på det ungerska infanteriet och senare på lakejer. I svenska har ordet betydelsen hantlangare, blint redskap.
Information om artikeln
Källangivelse