Helena Eriksson debuterade med diktsamlingen En byggnad åt mig (1990). Den följdes av Spott ur en änglamun (1993), Mark (1996), Tholos (1998) och Skäran (2001). I dessa samlingar är frågor om identitet centrala. Strata (2004), som i två parallella skeenden utforskar förräderi och brott,