Henning Leo var ursprungligen lokförare, 1924–26 och 1929–32 ombudsman i Svenska lokomotivmannaförbundet, riksdagsman (andra kammaren) 1918–28 och 1933–40 och (första kammaren) 1931–32. Han hade talrika utredningsuppdrag och var bland annat ledamot och sekreterare i Socialiseringsnämnden 1926–32.