Wranér var son till en byskomakare och tog namn efter födelsebyn Vranarp på Österlen. Hans ingående kännedom om den fattiga hembygden gör hans folklivsskildringar kulturhistoriskt värdefulla, särskilt humoreskerna på Järrestads härads dialekt, bl.a. Stuesnack och stätteslams (1884), Gårafolk och Husmän (1885) men även många på riksspråk, bl.a. I