Den antika förebilden för herderomanen är Longos ”Dafnis och Chloe” (ca 200 e.Kr.). Genren togs upp av Boccaccio i ”Ninfale d’Ameto” (1341) och av Jacopo Sannazaro i ”Arcadia” (1502). Den blev en av 1600-talets och 1700-talets karakteristiska genrer, sedan Honoré d’Urfé i ”L’Astrée” (1610–27) visat genrens möjlighet till subtil känsloanalys