Ordets ursprung är ett fornsvenskt demonstrativt eller determinativt pronomen med betydelsen ’den där’, ’den andre’, som vi även möter i ålderdomliga ord som hinsides ’på den andra sidan’. När hin används ensamt har alltså en ellips (uteslutning) av något adjektiv som håle ’hårde’ ägt rum. Jämför fan.