Varje funktion eller distribution uppfattas i teorin för hyperfunktioner som en summa av gränsvärden av holomorfa funktioner, vilket innebär att man använder sig av att det omedelbart utanför det reella finns komplexa tal, och därmed av den uråldriga uppfattningen av fenomen i det reella (verkliga) som gränsvärden av komplexa (imaginära)