Serner var under 1950-talet verksam vid småteatrarna i Gamla Stan och från 1961 främst vid Stockholms stadsteater. Hans milt gåtfulla och eftertänksamma uttryck gjorde honom tidigt till en stilsäker uttolkare av Samuel Becketts pjäser, bl.a. ”Spelets slut” (Marsyasteatern, 1957).