ikonografi (latin iconograʹphia, av grekiska eikonographiʹa ’avbildning’, ’framställande i målning’, av eikōʹn ’bild’ och -graphiʹa, av graʹphō ’skriva’), ikonologi, vetenskapen om bildmotivens innebörd och utveckling (religiöst, mytologiskt, symboliskt etc.). Termerna används idag oftast synonymt. Ikonografi var ursprungligen beteckningen på en

(40 av 284 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Mereth Lindgren

Litteraturanvisning

K. Künstle, Ikonographie der christlichen Kunst ( 1928);
R. von Marle, Iconographie de l’art profane au moyen-âge et à la renaissance 1–2 ( 1971);
A. Pigler, Barockthemen ( 1956);
L. Réau, Iconographie de l’art chrétien 1–3 ( 1955–59);
G. Schiller, Ikonographie der christlichen Kunst 1–4 ( 1966–80).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, ikonografi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ikonografi