immanent
immaneʹnt, fackterm av senmedeltida ursprung med två moderna huvudbetydelser. 1) Inom den fenomenologiska traditionen användes termen ursprungligen för att beteckna de fenomen som finns i medvetandet och som därför enligt Brentano är tillgängliga för verklig kunskap.
Hos Husserl försköts betydelsen så att termen kom att beteckna det som kan vara föremål för apodiktisk (absolut säker) kunskap, dvs. de ideala eller de icke-reala (de rena) fenomenen, väsen, noemata. I denna och äldre betydelser sätts termen ofta i motsättning till transcendent. 2) Inom filosofi, idéhistoria, litteraturvetenskap etc.
Information om artikeln
Källangivelse