indicium
indicium (latin, ’kännetecken’, ’bevis’, av index), enligt traditionell rättsuppfattning omständighet eller tecken som utan att direkt ge information om det som ska bevisas ändå pekar på eller gör det möjligt att sluta sig till detta.
Uttrycket indicium sammanhänger med den legala bevisteorin och fick betydelse särskilt vid denna övergång till fri bevisvärdering i slutet av 1800-talet. Enligt den legala bevisteorin betraktades nämligen vittnesbevisningen som den enda fullt tillförlitliga bevisningen vid sidan om det egna erkännandet; för full bevisning och fällande dom krävdes enligt 1734 års
Information om artikeln
Medverkande
Anders Stening
Källangivelse