Sociala förhållanden

Den goda ekonomiska tillväxten sedan början av 1990-talet har medfört att levnadsvillkoren förbättrats för många miljoner indier, särskilt i städerna. Andelen som lever i fattigdom har minskat och många fattiga har numera åtminstone vissa möjligheter att förbättra sin situation. Officiellt har andelen fattiga minskat

Det genomsnittliga antalet barn per familj har nästan halverats under de senaste årtiondena och i fem av delstaterna är genomsnittet två barn, ungefär som i Sverige. Minskningen beror främst på att flickorna i allt större utsträckning får utbildning och på att det finns mer information om och lättare tillgång till preventivmedel. Men i områden där detta fortfarande är ovanligt är syskonskarorna betydligt större, som i fattiga delstater i norr.

Kvinnor och män har numera samma politiska och rättsliga rättigheter, men

Mer än 90 % av sysselsättningen finns inom icke-organiserade sektorer där människorna har mycket ringa socialt skydd. I dessa grupper ingår de allra flesta lantarbetare, småbrukare och anställda i små företag, de periodvis arbetslösa och de undersysselsatta samt många miljoner hushållsanställda. De saknar skydd vid oförutsedda händelser, trots att deras insatser beräknas svara för mer än 60 % av landets BNP.

Inom den formella, organiserade sektorn finns 7–9 % av arbetskraften. Dessa täcks av sociala försäkringar, med ersättning

Hälso- och sjukvård har inte utvecklats i samma takt som ekonomin. I statens totala budget utgör hälsosektorn bara ca 1 % av BNP. Räknat per capita blir det mycket litet i jämförelse med andra länder. Läkartätheten (6 läkare/10 000 invånare) och tillgången till sjuksköterskor och barnmorskor (10/10 000 invånare) och sjuksängar är

• Författare:
• Solveig Mårtensson