individuativ
individuatiʹv (bildning till medeltidslat. indiviʹduo ’göra till individ’, se vidare individ).
Termen individuativa substantiv (också: individua) används om företeelser som inte kan delas utan att bli något annat: substantivet cykel är individuativt därför att en del av cykeln inte är en cykel. Odelbara företeelser kan normalt räknas, varför individuativa substantiv grammatiskt kännetecknas av att kunna böjas i numerus
Information om artikeln
Källangivelse