Efter Dramatens elevskola arbetade Christenson på bl.a. Göteborgs stadsteater och Vasan i Stockholm. Hennes breda kapacitet sträckte sig från träffsäker humor till ångesttyngt svårmod, det senare demonstrerat inte minst i ett antal 1940-talsfilmer, t.ex. Ingmar Bergmans ”Fängelse” (1949). År 1950 knöts Christenson till Dramaten, där hon sedan huvudsakligen var verksam.