Dessa sjöar ligger under högsta kustlinjen och utgjorde under den senaste istiden delar av havet närmast isranden. De är vanligtvis djupa (t.ex. Vättern) varför miljöförändringarna vid istidens slut skedde långsamt och möjliggjorde en anpassning för vissa arter till nya miljöförhållanden. Till de svenska ishavsrelikterna räknas t.ex. nors och hornsimpa samt