Isidorus av Sevilla
Isidorus av Sevilla [-do:ʹ-], född ca 560, död 636, ärkebiskop av Sevilla, kyrkolärare, helgon, ”den siste kyrkofadern i västern”.
Till Isidorus mest kända skrifter hör den liturgiska handboken De officiis ecclesiasticis (’Om de kyrkliga ämbetena’), munkregeln Regula monachorum, den västgotiska krönikan Historia Gothorum, det teologiska sammelverket Sententiarum libri tres (’Sentenser i tre böcker’) och framför allt det stora encyklopediska verket Etymologiae (’Etymologier’), där han sammanfattade
Information om artikeln
Källangivelse