ison
ison [iso:ʹn] (av grekiska iʹsos ’lik’, ’lika stor’), benämning på en bordunton i bysantinsk musik, dvs. en ständigt uthållen grundton under det melodiska flödet.
Denna kyrkliga sångpraxis kan beläggas från slutet av medeltiden, men är kanske ännu äldre.
Information om artikeln
Källangivelse