jagform är ett i episk framställning vanligt grepp avsett att stärka intrycket av närhet och trovärdighet och av underhållande variation, som då berättarrollen får övergå från den ene till den andre i ett kollektiv, t.ex. Boccaccios ”Decameron” (1348–53) och Chaucers ”The Canterbury Tales” (från 1387 och framåt).