Som tidig bolsjevik tvingades Jakov Sverdlov till långa år i sibirisk exil innan han 1917 återkom till Petrograd och blev sekreterare i bolsjevikpartiets centralkommitté. Efter statskuppen var han även ordförande i Centrala exekutivkommittén, det vill säga i teorin statschef. Den organisatoriskt begåvade Sverdlov dog i spanska sjukan.